The Knife - Live på Berns

Genom en ogenomtränglig massa av förväntansfulla människor, spelas så äntligen de första tonerna av The Knifes första livespelning upp. Berns är fullproppat, och tiden sent. Lokalen är inte ypperlig för spelningar som har en sådan massiv publik som denna, men kanske är det meningen? De vill ju helst inte synas.
The Knife har länge dragit sig för att spela live, och kanske är det förståeligt. Deras musik gör sig definitivt för större lokaler, men den audiovisuella show som utlovats blir inte till mer än en strikt musikbaserad dylik för många som betalt 280 kronor för att beskåda det hela. Scenen är låg och lokalen är avlångt rekatungulär, med uppvisningen i en av kortändarna. Är man inte lång så ser man knappt ens de backdrops som snickrats fram enbart för denna kväll.

Nöden har dock ingen lag.
Jag är en av de som ligger under medellängd, och kan alltså inte urskilja någonging längst fram om jag inte står med helt öppet synfält mellan folks huvud. Här gäller det att göra skäl för väntan och pengarna. Det är nästintill omöjligt att på ett vänligt sätt ta sig längre fram i lokalen, och det är här buffligheten tar plats. Efter ett otal armbågningar, ursäkter och allehanda hot har vi, efter att halva showen har fortskridit, tagit oss nästan längst fram. Jag ser verkligen hela scenen lysande.

Både Karin och Olof är klädda i vad som verkar vara svarta blåställ (overaller) och rånarluvor. De ödslar inte tid med mellansnack, det är ju trots allt en audiovisuell show - och inte en vanlig livespelning. Framför dem hänger ett skynke där flera av de visuella bitarna tar plats, tillsammans med den stora skärmen över scenen.
Karin ser lite ut som om hon dansar för sig själv när hon sjunger textraderna ur kända alster som "You Make Me Like Charity" och "Pass This On". Ibland går t om Olof och sätter sig på den inre scentrappan medan systern kör sitt race.
Scennärvaron är lysande, och publiknärvaron noll. Det verkar knappt som om de har märkt att vi är där. Precis som jag hade väntat mig.
Publiken i sig är antingen i chocktillstånd eller bara rent förbluffade över vad de upplever, för det är väldigt få som dansar - inte ens när "Kino" (danshiten från deras självbetitlade skiva) eller "You Take My Breath Away" (den här gången utan duett) spelas.

Jag vet flera personer som har valt att inte gå på spelningen på grund av att de tycker att The Knife har sålt sig och frångått sina principer då de valt att spela live. Jag har hela tiden hävdat att jag inte tror att det kommer att vara en genuin spelning, utan mera som en musik- och bildshow där artisten själva är med och visar upp sina verk. Och det var precis så jag tyckte det var. Jag är oerhört nöjd.

Betyg 4 av 5 (minus till lokalen)