The Knife på Berns - Zoltans kommentarer

Den enda gång har jag sett en bra spelning med en artist som spelar elektronisk musik i Sverige var någon gång under Docklands storhetstid då någon tranceakt (Astral Projection?) körde där. Jag gillade inte trance särskilt mycket då, och gör det ännu mindre nu (eller jag vet inte, Tiga och Tomas Andersson och alla börjar ju flirta med sånt och det gillar man ju, men trance är fortfarande för mycket "lantissnubbe som gillar Slitz och har bil med neonljus i underredet" för att det ska vara helt ok), men sen Docklands förföll har det inte funnits något bra ställe att höra elektronisk musik på i Stockholm. Grejen är inte att folk inte försöker, det finns massa bra initiativ överallt och Tiga lär ju ha fixat periodkort på tunnelbanan så ofta som han är här.
Men.
Det finns inga bra lokaler! Man kan inte lyssna på dansmusik som är gjord för stora salar, rökmaskiner, laserkanoner och glowsticks i en lätt ommöblerad lunchrestaurang eller trång källarlokal.
Och.
Folk måste börja fatta att elektronisk musik inte är rock! Man står inte stilla (alt. gungar/hoppar lite på stället) och stirrar på scenen när man lyssnar på dansmusik. Man dansar.
Och det gjorde att spelningen med The Knife sög. Eller sög gorde den kanske inte. Vi lyckades komma rätt långt fram och jag var full och glad och videoprojektionerna var fina. Det hade bara varit kul att få dansa lite. Och hade lokalen varit större hade man kunnat göra mer grejer med den, typ projicera videogrejerna på väggarna och lite här och där. När jag tänker på det lackar jag lite. Varför gjorde de inte det? Kan ju inte ha varit så svårt. Det beror ju bara på det här rockkonsertstänkandet. Stå still! I led! Titta på scenen!