Morrissey på Hovet 2/4

Det är bara dumt att gå på eller arrangera spelningar på söndagar. Iallafall om man väntar sig någon sorts respons av publiken. "Are you bored?" frågade Moz och minuten senare "Do you want us to leave?". Då lyckades publiken iallafall få ur sig ett svagt "Noooo!". Nej, vi var inte uttråkade, vi var bakfulla. Och det var inte mycket att göra åt det heller, den smockfulla ölinhängnaden hade slut på folköl (folköl!) och severade bara lättöl (lättöl!!!). Det hade nog funkat om Morrissey hade kört ett lugnare race, men här var det rock som gällde. Kompbandet var enhetligt klädda i fascistbruna skjortor och förde ett något surmulet oväsen som tidvis dränkte det vi var där för att höra, Morrisseys röst.
Men det kunde ju inte bli helt fel ändå. En spelning med Morrissey kan aldrig vara någonting annat än en hitparad. Eftersom jag dessutom hunnit lyssna in mig på "Ringleader..." och gillat vad jag hört var det sällan jag brydde mig om trist publik eller dåligt ljud. (Och uppenbarligen brydde jag mig heller inte om att försöka få några bra bilder, pinsamt uppenbart med tanke på att den bifogade var det bästa jag lyckade åstadkomma...)
Så, i korthet:
Bäst: Låtvalet, främst "I have forgiven Jesus".
Sämst: Publiken.
Konstigast: Mellansnacket ("Hello Stockholm, diggi-loo diggi-ley", "I like 'Plopp'").
Antiklimax: När Julia inte stod vid scenkanten så att Moz kunde sjunga "I will see you" för henne.
Roligast: Se antiklimax.
Totalt: 3/5, det var bättre förra gången.