Kong - King of Action Heroes.

Folk har pratat och tjatat om den senaste King Kong länge nu, så direkt när den kom ut i videobutiken blev den hyrd och sedd. Bara för några månader sedan såg jag föregångaren från 1933, så den ligger färskt i minnet.

Det som slår mig direkt är den stora bristen på modernt tänkande. Många saker har ändrats i den senaste filmen, men de mest vitala delarna som rasismen och synen på kvinnan är, enligt min mening, snudd på värre än filmen från 1933;

När de först kommer till Skull Island möts de av infödingarna som förbereder inför offret till Kong. I filmen från 1933 chockas besättningen av vad dessa människor gör och en av männen säger "Men vad håller de på med?", varpå Carl Denham säger "Äh, ni vet. Vildar och deras påhitt". En fantastiskt rolig replik som visar på hur samhället såg ut vid den tiden, och hur rasismen fortfarande var så pass utbredd att man skilde mellan vita och "vildar". Då sågs det som naturligt att infödingarna betedde sig konstigt i förhållande till de vita människorna som precis gått i land på ön.
I filmen från 2005 har "vildarna" förvandlats till ett slags onda orcher, mycket lika de i Sagan om ringen-filmerna av samma regissör. De utmålas som häxmästare som uttalar obehagliga formler över Ann, då de tar henne till fånga för att offra till Kong.
Jag tycker att det är mer rasistiskt och obehagligt att framställa infödingar som monster än som människor man inte riktigt förstår sig på.

Ann Darrow, den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, har i den senaste filmen i och för sig fått en egen personlighet som inte enbart är beroende av hennes kön (hon är i första filmen varken skådespelerska eller något annat än en fattig tjuv som råkar vara ganska bildskön), men framställandet av henne är fortfarande oerhört tvivelaktigt i förhållande till tiden vi lever i nu. Visst har jag förståelse för att man vill behålla den tidsenliga känslan, men att stundvis framställa henne som en kärlekskrank ängel känns bara löjligt.
Den tokroliga parningsdansen som hon utför inför Kong då han burit iväg på henne till sin grotta, är i och för sig komisk men samtidigt lite bisarr. Det är trots allt en gigantiskt apa och en liten skör tös, och jag har nog inte tidigare upplevt deras relation som kärleksrelaterad. Jag har uppfattat det som att Kong ser henne som ett gulligt husdjur, och inte som en potentiell älskarinna.

Vi får inte heller glömma Kongs kampscener med de tre T-Rexarna, där denna gigantiska apa mest kan liknas vid en actionhjälte typ Steven Seagal eller Chuck Norris. Jag undrar vart han har lärt sig att slåss så där... Finns det en karate- eller boxningsskola på ön? och varför har i så fall inte dinosaurierna fått delta i den?

Jag ska dock inte vara helt skoningslös mot King Kong anno 2005, den har sina goda sidor också. Till exempel är det oerhört snygga animationer, dialogen är underhållande och tempot är högt genom hela filmen.
Jag hoppas att det här bara var en "övergångsfilm" för Peter Jackson (även om jag inte tror att han kan ha gjort den för pengarna), och att han nu kommer att återgå till att göra bra filmer. Kanske någon ny Svarta Änglar, eller Bilbo som det har talats så mycket om.