Dödsgrottan

2006-03-30

Månadens tank - Leopard 2A4NO


Norwegian battle tank, eller "stridsvogn" som den också kallas.
År 2001 köptes dessa (begagnade) "leoparder" in till norska armén från Holland. De byggdes i Tyskland på åttiotalet, och har använts måttligt sedan den tiden. Naturligtvis uppdateras och modifieras den nederländska leoparden, för att bättre passa den norska armén - med exempelvis byte av maskinvapen- och rökavfyrare, samt norsk radio.

Den första norska tanken var den lätta M24 Chaffee. Gjord i USA och använd under Marshall Aid-tiden (även om Norge till en början använde sig av svenska tankar), och den tyska PzKW III.

2006-03-29

Hollywood suger!


Det verkar som om hela filmbranschen har fått vampyrfeber, det bara väller in över hyllor och biografer. Kanske är det så att mitt stora intresse för just rysare gör att jag ser dessa filmer överallt, på alla tablåer och i tidningarna - eller så är det faktiskt så att vampyrfilmen är på infart igen.
Den här gången i filmvärldens ordning, är det dock inte bara USA som har ensamrätt på biografernas tablåer; både ryska (Nattens väktare/Nochnoi Dozor) och svenska (Frostbiten) filmer har gjorts och håller på att slutföras.
Senast världen fick vampyrfeber måste ha varit i samband med att En vampyrs bekännelse kom ut, vilket var 1994 - och nu, drygt 10 år senare kommer ännu en farsot av filmer med dessa blodsugande monster. Eller nja, monster vet jag inte om man kan kalla dem. Sedan Anne Rice började skriva sina böcker har vampyren mer än någonsin fått mänskliga och humana egenskaper likvärt våra egna.

De första dokumenterade vampyrberättelserna berättar om en slags gengångare som försökte dra med sig hela familjer (oftast den egna) i fördärvet, genom att nattetid gå ur graven och tömma dem på blod. Inte olikt zombies eller de mindre människoliknande varulvarna.

I tidiga vampyrnoveller som t ex. Sheridan Le Fanus Carmilla (föregångare till den mer välkända Dracula av Stoker), är vampyrens viktigaste karaktärsdrag just dess monstruösa kvaliteter. Visst kan de vara vackra, förföriska och framför allt en del av samhällets övre klass men de är i syvende och sist just monster. De gör allt för att fördärva unga och oskuldsfulla människors sinnen och suga blodet ur deras kroppar till sista droppen.

Anyway. De flesta vampyrfilmer suger verkligen, rent ut sagt, men jag tänkte rekommendera några utav de som inte är fullt så usla:

  • Nosferatu (1922)
    Kanske den mest kända, med den karismatiske Max Schreck som den ondskefulle greven. Baserad på Bram Stokers bok, men av upphovsrättsliga problem fick den inte heta just Dracula. Trots att det är 84 år sedan den gjordes kan man fortfarande bli imponerad över specialeffekterna och de filmiska element som använts för att förstärka känslan.
  • Dracula (1931)
    Här spelar Bela Lugosi greve Dracula. Med sin autentiska rumänsk-engelska blev han förebild för hur den mediale vampyren ses idag. En klassiker som borde och måste ses.
  • Vampyrernas natt (1967)
    Polanskis komiska hyllning (?) till vampyrfilmen använder sig av samma tema som föregående, fast med en touch av ironi. Makalös scen där huvudpersonenen (spelad av en ung Roman Polanski) plötsligt befinner sig på en sorts vampyrgala som den enda icke-döda.
  • The Addiction (1995)
    Alternativ vampyrfilm som lagt ifrån sig blod- och splattertemat för en mer existentialistisk story, där en ung studentska blivit biten och försöker fundera ut hur hon ska handskas med det som sker henne.
  • Nattens väktare (2004)
    Rysk vampyrfilm som gick upp på svenska (och amerikanska - kors i taket) biografer nu i vintras. Här är vampyrerna antingen onda eller goda, men inte en direkt del i den mänskliga världen. De är The Others, folket som övervakar allt övernaturligt och annorlunda som sker i världen. Nattens väktare är första delen i en serie vampyrfilmer på samma tema, som just nu fortsätter att filmas till vår stora internationella glädje.
(Om du vill läsa mer om vampyrer, både den mediala och den folkloriska, så läs artikeln Bland grevar och demoner)

2006-03-18

TV-serier att iaktta och begrunda

Förkylningar, magkatarrer, halvdepressioner och allmän ovilja kan få den mest aktiva att välja en lördag framför datorn istället för att gå ut och röja bland stadens vildingar. Visst kan det tänkas vara tämligen asocialt, men vad tusan - det är därför msn, miranda, icq etc. finns.
Hur som helst, vad ska man då göra en lördag som denna? Naturligtvis handlar det mycket om att komma ikapp med alla tv-serier som man inte sett. Det handlar även om att besöka allehanda bloggar, hemsidor och annat roligt - samt att se till att göra så lite som möjligt.
Nedan följer ett antal tv-serier som inte bör missas, enligt egen utsaga:

Battlestar Galactica -
Den mest ultimata sci-fi-serien sedan Star Trek Voyager, som började sänka sig till kärleksdravelsnivån och föll in i "slentrian-serie"dilemmat.
Seriens handling tar sin början då en armada av onda robotar, från början gjorda av människan, bombar sönder världen och tvingar de få överlevande på flykt. Det mest förrädiska är att robotarna, The Cylons, har utvecklat robotar som ser ut och agerar precis som människor, och har därmed förmågan att infiltrera de intet ont anande överlevarna. Människorna som klarat sig ger sig ut i rymden, sökandes efter en säker tillvaro.
Ganska likt STY, de har t o m en 7 of 9-femme fatale. Finns i två säsonger, men har tyvärr uppehåll t o m oktober -06.
Betyg 8 av 10.
Surface -
Ännu en science-fictionserie, fast denna gång utan rymdinslag (i alla fall än så länge). Dock fylld av konspirationer, biologiska experiment och ovanligt annorlunda stereotyper. "Good guys" behöver inte nödvändigtvis vara just goda, och lika gäller för "bad guys". Kanske att det inte är oerhört kontroversiellt nuförtiden (The Shield, etc.), men tillräckligt för att vara intressant nog att följa serien med spänning.
Handlingen utspelar sig i USA, nutid. En marinbiolog, en försäkringsagent och en tonårskille observerar, vid olika tillfällen, händelser som har samband med vad de tror är en ny sorts varelse som lever i havet. Gigantiska sjöodjur (visst låter det tokroligt) som aldrig tidigare uppmärksammats. När de försöker ta reda på vad det är de sett och varit med om blir de motarbetade av en mystisk organisation som till varje pris vill se till att de tystas.
Fantastisk serie som ALDRIG under ett enda avsnitt gjort mig besviken. Noggranna animationer, specialeffekter, bra skådespeleri, spännande handling etc. Tyvärr verkar inte alla tycka att den var lika bra som jag, och min vänner, gör och därför är den tillfälligt nedlagd i USA. har vi tur kan det hända att de återupptar serien efter sommaren. Håll tummarna!
Betyg 10 av 10
My Name Is Earl -
Makalöst rolig serie om en småkriminell white trash-snubbe som, efter att ha blivit påkörd av bil samtidigt som han vann 100.000 dollar, tror att alla hans dåliga handlingar i livet har lett till att han får vad han förtjänar. Precis - karma! Därför har han nu skrivit en lista över allt dåligt han gjort och ämnar nu arbeta för att göra dessa skeenden ogjorda. Och mycket riktigt, redan efter hans första goda gärning dök vinstlotten upp igen och gjorde det möjligt för honom att slutföra sitt uppdrag.
Varje avsnitt tar upp minst en punkt på hans "karmalista". Roligt, utlämnande och underhållande. Pågår för fullt, både i Sverige och i staterna.
Betyg 7 av 10
Carnivale -
En serie som jag borde ha fortsatt följa när jag började se de första fem avsnitten för drygt två år sedan. Av något skäl kom annat emellan, men nu är jag redo att återuppta mina goda intentioner.
Såhär står det om Carnivale på
tv.com:
"Carnivale follows a traveling carnival as it wends its way across the Dust Bowl, focusing on Ben Hawkins, a mysterious 18-year-old fugitive with hidden talents who is taken in by the carnival, and Brother Justin, the charismatic, shadowy evangelist who will ultimately cross his path. The series takes place at a time of worldwide unrest, with evil on the rise around the globe and the Great Depression wreaking economic and social havoc here at home."
Betyg 7 av 10

2006-03-04

Metric - Live It Out


Har lyssnat på den här plattan ett par veckor nu och börjar lacka lite grann. Den är bra och så, det finns liksom inget att klaga på, men jag har lagt märke till att jag bara lyssnar på den när jag är för trött för att orka lyssna på något som är bra på riktigt. Musiken är som balsam för en sargad själ när man utarbetad sitter på tunnelbanan hem från jobbet. Det är inte ok. Jag vill inte ha balsam, jag vill ha rakblad och taggtråd. Att lyssna på musik för att slippa tänka och slippa känna är idioti. Då kan man lika gärna kapitulera och köpa Enyas senaste.

Fast låtarna är ju rätt catchy. Och hon är snygg. Och jag läste någonstans att någon tuff DJ har remixat en av deras låtar. Måste tanka den när jag Soulseekar nästa gång.